På Chappe visas utställningen Förtrollad av Klovharun, där Katja Syrjä och Erika Adamsson utforskar den mytomspunna skärgårdsön.

 

Utanför Ekenäs glittrar havet i vårsolen. Det finns inte många ställen som skulle platsa sig bättre än Chappe för utställningen Förtrollad av Klovharun, där konstnärerna Katja Syrjä och Erika Adamsson låter den lilla skärgårdsön Klovharun breda ut sig långt utanför sina geografiska gränser.

Klovharun är ön där Tove Jansson och Tuulikki Pietilä tillbringade mer än 30 somrar. Men det här är ingen nostalgisk Tove-utställning, också om den är starkt förknippad med de två forna sommaröborna.

Janssons målningar och Pietiläs grafik visas sida vid sida med Syrjäs och Adamssons konst, men det handlar ändå mer om vad som händer när två samtida konstnärer återvänder till samma plats om och om igen, och börjar lyssna på vad platsen, naturen och de tidigare konstnärerna har att säga.

Utställningen fortsätter den linje som Chappe arbetat med sedan starten, alltså den där konst, ekologi och havet står i fokus. Särskilt när det kommer Katja Syrjäs del av helheten. Medan Adamsson fokuserar på stugan och människorna som levde där, riktar Syrjä blicken mot naturen.

Strandväxter och mikroalger

Det finns ett tydligt vetenskapligt spår i Syrjäs arbete som utgår från växtlighet, vatten och mikroskopiskt liv.

I målningen Kärleksbrev återkommer exempelvis flera av de arter som växer på ön: strandglim, strandveronika, kärleksört och fackelblomster. Hon har också skapat en färgpalett direkt ur Klovharuns flora genom att utvinna pigment från växter som renfana, älggräs, gråbo och fetknopp.

Syrjä har därtill arbetat med vattenprover från både hav och hällkar kring ön. Tillsammans med algforskare Tore Lindholm har hon undersökt innehållet i proverna och förvandlat fynden till installationer med mikroskopbilder, litografier och etsningar.

En av utställningens mest intressanta helheter kretsar kring just mikroalger och havets osynliga liv. På en vägg hänger stenlitografierna Pompejiröd, Havet och Grönt hav, som alla utgår från marina mikroorganismer.

Havet och Grönt hav bygger på mikroalgen Skeletonema marinoi, en art som är vanlig i Östersjön. Verken liknar mikroskopbilder i jätteformat: gröna organiska former breder ut sig mot mörka, nästan svarta bakgrunder.

 

I Pompejiröd framträder istället rödorange cirklar mot en svart bakgrund. Former som först kan påminna om planeter eller julgranskulor visar sig vara vilande celler av mikroalgen Haematococcus pluvialis, vars kraftiga röda pigment fungerar som skydd mot stress och uttorkning. I mikroskopbilder, som också ställts ut,  framträder algerna som perfekta röda klot ordnade i nästan dekorativa formationer.

Utställningen får ytterligare djup om man tar sig tid att läsa texterna bredvid verken. Där framgår att Pompejiröd har sin utgångspunkt i de rödfärgade hällkar som Syrjä upptäckte på Klovharun. Tove Jansson har i sina texter beskrivit öns speciella ”pompejiröda” nyans i stenarna och regnvattensamlingarna, och när Syrjä själv såg de röda hällkaren började hon fundera på om det var just detta röda skimmer som Jansson en gång skrivit om.

 

För en Tove Jansson-kännare är det klart att snäckor också måste vara del i utställningen. och mycket riktigt har Syrjä samlat snäckskal och studerat snäcklarver från vattnen kring Klovharun, där formerna återkommer i flera verk.

Kopplingen till Jansson är tydlig. Snäckor och musslor finns genomgående i hennes konst och litteratur, ofta som symboler för havet, hemmet och skärgårdslivet. Syrjäs mikroskopiska studier blir på så sätt en fortsättning på samma blick mot det lilla livet vid stranden.

I det stora hela är det mötet mellan konst och forskning som gör utställningen intressant, och dialog med de tidigare konstnärerna på ön.

Fyra frågor till konstnären Katja Syrjä

Hur fick ni idén till utställningen?

– Erika [Adamsson] och jag har länge haft ett gemensamt intresse för skärgården och har gjort flera utställningar tillsammans tidigare. Erika hade länge berättat för mig om Klovharun, men jag förstod egentligen inte platsen förrän hon nämnde att det fanns en konstnärsresidens där. Vi sökte dit och var där första gången 2020. Konstnärer får tillbringa en vecka där för att arbeta, utan vatten och el.

Vad gjorde du under residensvistelserna?

– Jag arbetade med naturfärger och gjorde pigment av växter från ön. Jag fotograferade, tecknade på grafiska plåtar och samlade vattenprover och alger som jag senare undersökte i mikroskop.

– Vi har oftast varit där i slutet av juli eller början av augusti, men eftersom åren skiljer sig åt har också växtligheten varierat. Ett år var jag där i september och tog vattenprover. Då hade de flesta växterna blommat över, men vattnet var ovanligt klart. Jag försökte också hitta samma vyer och motiv som Tuulikki tecknade för ungefär femtio år sedan. Det kändes speciellt att kunna ta prover från samma vatten som hon en gång avbildade, och nu se vad som faktiskt finns där under mikroskopet, sådant som är osynligt för ögat.

Hur samarbetar du med forskare?

– Jag arbetar ofta tillsammans med marinbiologer och forskare vid Husö biologiska station på Bergö, Åbo Akademis fältstation på Åland. Ibland får jag hjälp med artbestämningar, ibland får jag material som blivit över från forskning.

– Det intressanta är att forskarna och jag använder samma material men får ut helt olika saker av det. De får forskningsresultat och jag får ett konstnärligt uttryck. För mig handlar det också om att göra forskningen mer tillgänglig genom konsten.

Vad intresserar dig mest inom miljökonst idag?

– Havet har blivit allt viktigare för mig under de senaste åren… Men för mig handlar konsten om att skapa intresse och närhet till naturen. På utställningen i Chappe har jag tre ljusbord med mikroskopbilder från Klovharun och små texter om olika arter och observationer. Jag tror att konst kan fungera som en väg in till forskning för människor som kanske aldrig skulle läsa en vetenskaplig rapport.

– Nu arbetar jag också med mikroalger och undervattensorganismer, trots att jag först tänkte att det var ett område jag aldrig skulle ge mig in i. Men ju mer man lär sig, desto fler världar öppnar sig.

 

Utställningen Förtrollad av Klovharun – På Toves och Tuulikkis ö är uppe fram till den 5.9.2026.