Lyckas Europa med jonglörens konststycke: hantera flera kriser samtidigt? Eller riskerar vi att slarva bort den mjuka, gröna bollen? Blir vi lomhörda av den pågående mentala monokulturen? Av all kakofoni kring benhårda teman som försvar och ekonomi? I bästa fall lyckas vi fördela vår begränsade uppmärksamhet proportionerligt: mot akuta och mer långsiktiga utmaningar.

Försvarsmaktens uppgift är att verka fredsbevarande och krigsavhållande. Här har Europa en hel trave med hemläxor att göra. Aggression från Kreml och likgiltighet från Vita huset tvingar in oss i en ny period av upprustning.

Hur beta av en försvarsskuld, en ekonomisk-demografisk skuld och en miljöskuld – samtidigt? Långsiktiga globala utmaningarna återstår, och här krävs bibehållet fokus på hållbarhetsfrågor. Trots en existentiell säkerhetskris har EU knappast råd att ge alltför mycket avkall på klimat- och miljöarbete.

Ändå krävs flexibilitet. Hur hantera målkonflikten? Lyckas vi frammana materiella och mentala resurser att skydda Europas eget skinn, här och nu, och samtidigt dryfta planetens ekologiska framtid?

Militärens främsta bidrag till hållbar utveckling är just att verka konfliktförebyggande. Knappt någon mänsklig syssla är väl lika ineffektiv och destruktiv som öppet krig.

Ta flygplansmetaforen. Den ramsan har de flesta hört så många gånger att vi kan den utantill. ”Ta på dig syrgasmasken först, innan du hjälper andra!” I bästa fall slipper passagerarna se maskerna ploppa ner ur taket i kabinen (då får vår första, förvånade reaktion absolut inte bli att ta en selfie). Snarare: Ta några djupa andetag. Lita på piloten. På analysen: våra försvarsmakter behöver stärka sin avskräckningsförmåga, mångfaldigt, gentemot potentiell inkräktare. Kamouflagefärgat förebyggande.

Kontinenten Europa växer genom kriser. Detsamma gäller förhoppningsvis vår relativt progressiva hållning inom natur och miljö. Vi har knappt återhämtat oss från covid, en dubbel smocka med energikris och inflation, eller Rysslands öppna förintelsekrig mot Ukraina och väst. Nu störtdyker vi återigen. Vi passagerare måste gilla läget. Inse att natur- och miljöarbete åtminstone tillfälligt får ge en smula vika, medan flygplanet genomgår en nivåkorrigering. Det är besk medicin.

Samtidigt finns tröst. Krisen är uppfinningsrikedomens moder. Försvarsmakten och därtill relaterad forskning och finansiering står för lejonparten av mänsklighetens stora tekniska genombrott, som ofta minimerar miljöbelastningen. Kärnkraft, rymdteknik, radarn, internet, mikroprocessorer, GPS.

Europa behöver rusta upp, men samtidigt ställa hållbarhetskrav på de militära system vi utvecklar, designar, producerar, driver, underhåller och upphandlar.

Som efterrätt: en obekväm sanning. Miljövännens och småspararens bästa insats för planeten kan rentav vara att satsa på försvar och forskning. Karriärmässigt eller som privatplacerare. Släpp all beröringsskräck. Det handlar bara om olika nyanser av grönt.