I dagens värld behövs juridik för att skydda människor och miljön. Enligt Nikodemus Solitander, direktör för forskningsinstitutet för samhällsansvar på Hanken, har företagens samhällsansvar delvis misslyckats eftersom systemet bygger på frivillighet. 

Vi lever i en paradox. EU:s ambitiösa målsättningar för hållbarhetsarbetet stöter på patrull, men patrullen finns inom EU. Nya direktiv som skulle träda i kraft, och som företagen hade räknat med, riskerar att urvattnas på grund av det Gröna Omnibus-projekt som lanserades av EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen i fjol.  

Syftet med Omnibus-initiativet är att revidera och skjuta upp regleringen av företagens samhällsansvar så att mindre företag inte skulle omfattas av initiativet. Till exempel Frankrike och Tyskland backar upp Omnibus. Allt fler ideella organisationer varnar nu för att företagsansvaret försvagas, däribland Finnwatch som samlar underskrifter mot Omnibus-initiativet.  

Jag skrev nyligen en forskningsrapport som ger konkreta förslag för hur myndigheter och finska företag kan satsa på hållbarhet och hantera EU:s komplexa reglering av hållbarhetsfrågor. Rapporten togs fram i samarbete med åtta andra forskare från fem finländska universitet. Vi har undersökt de kumulativa effekterna av EU:s reglering för hållbarhet och utvärderat hur finländska företag och deras globala värdekedjor kan påverkas av kommande reglering.  

Vi behöver tuffare regelverk. Frivillighet fungerar inte.

Rapporten tar bland annat fasta på behovet av mer samarbete inom leveranskedjorna, tvärfunktionella arbetsgrupper och tydligare kommunikation om hållbarhetsarbete. Största delen av företagen verkar vara oförberedda på de nya krav som ställs, men det finns också undantag. En del företag har redan gjort investeringar för att uppfylla hållbarhetskraven.  

Vad blir då reaktionen till ökad reglering? Svaret är det gamla vanliga, det finns en del aktörer som börjar bromsa och göra motstånd.  Argumenten varierar från att konkurrenskraften kan ta skada, till att utökad rapportering skapar mer arbete och orsakar kostnader.  

Vi vet redan att global uppvärmning, brott mot mänskliga rättigheter och förlusten av biodiversitet inte kan lösas av enskilda stater. Arbetet måste vara gränsöverskridande. Några av de allvarligaste och mest utbredda formerna av människorättskränkningar är fördrivning av urfolk utan kompensation eller samråd.  

Många transnationella leveranskedjor försämrar människors hälsa och säkerhet på grund av olämpliga arbetsförhållanden, miljöförstöring, tvångs- och barnarbete. Företagen kan och bör se till att motverka exploatering av natur och kränkning av mänskliga rättigheter.  

Juho Saloranta, doktor i juridik, skriver i sin avhandling att enskilda företag och länder mycket ofta undgår ersättning av skador som de har orsakat människor och miljön. Enligt Saloranta borde rättssystemet utvecklas så att det beaktar komplicerade globala värdekedjor. Vi behöver tuffare regelverk för att främja företagens samhällsansvar. Ren och skär frivillighet fungerar inte.