Det fanns en tid då Sverige och Finland betraktades som föredömen i miljöfrågor. Numera bildar Sverige och Finland en ohelig allians som vill montera ned naturskyddet och motarbeta internationella miljöavtal. De avskräckande exemplen är många.
Den ständiga kommittén för Bernkonventionen beslutade i början av december att sänka vargens skyddsstatus. Beslutet fattades efter att EU hade lämnat in ett förslag om att försämra vargens internationella skydd. Sverige och Finland var pådrivande i denna process.
Jord- och skogsbruksminister Sari Essayah (KD) jublade över beslutet och sade sig vara väldigt ”nöjd över att påverkansarbetet har gett önskat resultat”.
Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz (M) välkomnade beslutet som ”ett tydligt exempel på hur vi genom systematiskt arbete i EU får genomslag i frågor som är viktiga i Sverige.”
Det låter väl lite som Bill och Bull, eller hur? Vem är då den elake Måns som håller i trådarna och svarar för kursändringen?
Det finns en gemensam miljöpolitisk nämnare som förenar Sverige och Finland. I Sverige har Sverigedemokraterna lyckats tillskansa sig makt via Tidöavtalet som ger partiet en vågmästarroll och tjänstemän i regeringens samordningskansli. I Finland har Sannfinländarna lagt beslag på 7 av 19 ministerposter i den finska regeringen efter riksdagsvalet 2023.
Sverigedemokraterna och Sannfinländarna motarbetar ofta en ambitiös klimatpolitik och vill nedprioritera miljöpolitiken på bred front. Såväl den svenska statsministern Ulf Kristerssons (M) minoritetsregering som Petteri Orpos (Saml) majoritetsregering har följaktligen gått in för massiva nedskärningar av budgetanslagen för miljöförvaltningen.
I Finland skars natur- och miljöbudgetanslagen med en tredjedel i slutet av 2023. I Sverige minskar miljöanslagen med nästan 14 miljarder kronor fram till 2025, enligt den svenska regeringens budgetprognos.
Konsekvenserna för Sveriges och Finlands internationella miljöpolitik är förödande. Förenta nationernas toppmöte om biodiversitet i Cali, Colombia i fjol är ett talande exempel. På grund av interna tvister i den finska regeringen lyckades Finlands miljö- och klimatminister Kai Mykkänen (Saml) inte enas om en gemensam nationell naturstrategi inför mötet i Cali. Inte heller Sverige lyckades presentera en utlovad strategi eller handlingsplan för skydd av biologisk mångfald. På en presskonferens före mötet sade miljöminister Romina Pourmokhtari (L) att strategin ska presenteras med ett års fördröjning, 2025, i stället.
Bägge regeringar har blivit bra på att förhala viktiga miljöpolitiska beslut. Men ibland är det ändå drag under galoscherna. I Finland sänktes bränsleskatten och i Sverige sänktes reduktionsplikten för fossil bensin och diesel i brådskande ordning med utökade klimatutsläpp som påföljd. Gissa vilka partier som var pådrivande bakom besluten.
Mikael Sjövall är chefredaktör för Finlands Natur