När en fiskare för några veckor sedan skulle vittja sina ryssjor i Kotka och fick syn på en blåsvart fisk med två långa spröten utstickande ur nosen var det närmast ett mirakel.
I ryssjan simmade nämligen en mal (Silurus glanis) – en sötvattenfisk som är klassad som nationellt utdöd i Finland sedan länge. Det finns bara ett fåtal observationer av fisken i finska vatten under det förra århundradet. Senast en mal siktades vid våra kuster var på 1960-talet.
Utsläpp från skogsindustrin bidrog bland annat till artens undergång i Finland på 1800-talet. Globalt klassas malen ändå som livskraftig och i varmare vatten i Syd- och Centraleuropa kan fisken bli flera meter lång och väga över 300 kilogram.
Ifall fiskaren hade gjort upptäckten för några hundra år sedan, hade han kanske blivit förskräckt. Enligt gammal finsk folktro varslade en mal fångad i fiskenät om död.
Oavsett vilken betydelse vi vill eller inte vill tillskriva fisken, så platsar ett sådant omen väl i vår tid som präglas av så mycket lidande och död.
Den rekordvarma sommaren och hösten på norra halvklotet har haft fatala följder på flera håll. För några veckor sedan såg jag en amerikansk meteorolog nästan brista i gråt under sändningen då han förklarade att orkanen Milton närmade sig den amerikanska kontinenten med oerhörd kraft. Tusentals människor och djur har mist sina liv under det senaste året på grund av extremväder, översvämningar och torka.
Också i Östersjön har exceptionellt höga temperaturer uppmätts under de senaste månaderna. Det varma vattnet var kanske just det som lockade malen till våra nordliga breddgrader, sade biologen Teemu Tast i en intervju för Helsingin Sanomat i september.
Rapport efter rapport bekräftar att klimatet och naturen befinner sig på bristningsgränsen, och de som bidragit minst till kriserna drabbas redan hårdast av följderna.
I skrivande stund träffas representanter från hela världen på Förenta nationernas konferens för biologisk mångfald i Cali i Colombia.
Meningen är att man där ska enas om åtgärder för att nå mål om globalt naturskydd som antogs i Montreal 2022. Det handlar om åtgärder för att skydda minst 30 procent av världens land-och havsområden och återställa minst 30 procent av utarmade ekosystem före 2030. Vissa har betecknat mötet som avgörande för vår framtid.
Med mindre än sex år kvar till 2030 var 17,5 procent av jordens markområden och 8,4 procent av havsområden skyddade i augusti, enligt FN. Målen är inte omöjliga att uppnå, men brådskan är akut.
På 1960-talet, när en mal senast observerades i våra kustvatten var det få som insåg vilka katastrofala följder förbränningen av fossila bränslen skulle ha för klimatet och planeten.
Nu vet vi bättre och det är ingen orsak att ge upp. Malen i ryssjan kan fungera som en påminnelse om att vi måste sätta in en extra växel för att rädda det som räddas kan.