Jag har precis krattat färdigt för i år. Drivor av majestätiska röda och gula lönnblad som varje höst faller ner på vår bakgård, från den sextio år gamla lönnen som växer intill gränsen på grannens gård. Det finns inget staket mellan grannens och vår bakgård. Istället breder en mäktig rhododendronbuske ut sig vid gränsen, mest på vår sida eftersom busken desperat sträcker sig efter ljus.

Grannens bakgård skuggas nämligen av en ovårdad skogsdunge, och vår bakgård skuggas av skogsdungen och av träden på grannens gård. Rhododendronbusken är inget heltäckande staket, vilket leder till att grannens lönnblad ofrånkomligen flyger in på vår bakgård under senhösten. Vår granne har nämligen inte för vana att kratta.

När vi flyttade in för elva år sedan förfärades jag över drivorna av lönnblad på grannens och vår bakgård. Löven från vår gård fyllde tolv sopsäckar och jag försökte också diskret kratta lite på grannens sida av gränsbusken, för att senare slippa kratta löven från vår gård. Då kom vår granne, en äldre ensamstående dam, ut på bakgården och sa att det är viktigt att löven ligger kvar. Löven fungerar som näring, sa hon, för de lökväxter som under våren tränger fram ur jorden.

En vacker dag parkerade en stor bil framför grannens och vårt hus, där gårdsvägen tar slut och skogsdungen tar vid. Män med hjälmar, orangea västar och motorsågar steg ut ur bilen. Dörren till vår grannes hus öppnades, och den gamla damen gick fram till männen. Hon talade med dem, ända tills männen åkte iväg, utan att ha fällt några träd.

För några år sedan var getingarna extra ettriga i augusti. En dag flydde jag en geting, jag sprang genom bakgården och viftade frenetiskt omkring mig. Då steg grannen ut på bakgården, och påminde mig om hur viktiga alla insekter är för naturen. Hon påpekade att det är bäst att vi ger plats åt insekterna, och håller oss ur vägen för dem, trots att de ibland kan te sig som irriterande. Och hon hade förstås rätt, den gamla damen, för om vi kör över naturen var gång den irriterar oss, så bådar det inte gott för den ekologiska balansen.

Vår granne har nu flyttat in på ett ålderdomshem och hennes lägenhet står tom. Träden i skogsdungen hänger fortfarande över vår bakgård. Det går inte att ta sig fram i skogsdungen för träden som har fallit ligger kvar och förmultnar. På grund av vår grannes enträgna arbete för att bevara träden, levande och döda, har staden låtit skydda skogsdungen. För de förmultnande träden behövs ju för att nära så många arter. Och som den gamle damen sa var gång hon ställde sig mellan männen med orangea västar och träden “tänk så gott det gör åt folk att gå förbi åtminstone en liten skogsdunge på vägen hem.”

När jag ser ut på vår bakgård ligger en del av löven kvar, trots att jag har krattat. Och jag ser tacksamt på den tjocka mattan av löv på grannens bakgård. För de där löven kan säkert ge skydd åt många arter under vintern, och på våren ger de näring åt alla de vackra blommor som åter tränger fram.