I det nordvästligaste hörnet av Estland finns en av landets bästa utkiksplatser för fågelskådare. Här kan man följa med när miljontals fåglar söker sig söderut under höstmigrationen.
– Titta, det är ett fint bergandssträck, säger Annika Forsten och pekar på ett flertal flockar som passerar Spithamnsudden
Tusentals fåglar flyger förbi i flotta V-formationer under de två timmar som Finlands Naturs utsände besöker platsen i början av oktober.
– Den här udden är så fin. Jag kan kombinera mitt intresse för ornitologi och estlandssvensk kultur då jag vistas här, säger Forsten.
Kikaren är som fastetsad i hennes ansikte. Vi befinner oss i Nuckö i de estniska svenskbygderna. I folkräkningen 1934 bodde det endast en person med estniska som modersmål i närliggande Spithamns by. Alla andra invånare var svenskspråkiga estländare.
Största delen av estlandssvenskarna flydde till Sverige under andra världskriget. Under den sovjetiska ockupationen 1944–1991 ändrade området karaktär. Spithamn omvandlades till en strikt övervakad militär zon med baracker, taggtråd, vakttorn och kustartilleri. Det krävdes specialtillstånd för att vistas i området fram till 1991. När de ryska styrkorna lämnade landet 1994 var det fritt fram för alla naturvänner att vallfärda till ett av Estlands finaste fågelparadis.
– Estlandssvensken Arne Tennisberg lät bygga det första fågelgömslet här på udden då fågelturismen växte till sig på 1990-talet, berättar Forsten.
Det nuvarande gömslet har byggts av Riigimetsa Majandamise Keskus, alltså en statsägd instans som motsvarar Forststyrelsen i Finland.
Spithamn lockar till sig tusentals alfåglar under höstmigrationen i oktober. Foto: Annika Forsten
Forsten plockar fram sin surfplatta och knappar in sina observationer i databasen PlutoF, som används för att registrera förekomsten av fåglar på olika håll i världen.
– Databasen erbjuder viktig information om artrikedomen för forskare som utreder hur bestånden av olika fågelarter utvecklas.
Annika Forsten har jobbat som systemutvecklare i IT-branschen. Nu är hon pensionär och ordförande för Estlands fågelförening – Viron lintuseura och besöker Estland regelbundet. Hon är därtill en av de drivande krafterna bakom en grupp fågelskådare som vart femte år hårdbevakar flyttfåglarnas höststräck under tidsperioden 1 juli till och med den 5 november. Den estniska föreningen Eesti ornitoloogiaühing koordinerar projektet.
– Spithamnsudden utgör en viktig rastplats för en lång rad olika fågelarter som passerar här. En stor del av de fåglar som vi observerar i Spithamn stannar i Ose sund mellan Ormsö och Nuckö för att vila och söka föda innan de fortsätter sin färd söderut.
Alfåglarnas körsång flyter ihop med knipornas vibrerande läten och smålommarnas ylande rop. Den säregna konserten och det glittrande havet ger sinnesfrid. I horisonten skymtar Estlands nordvästligaste utpost – ön Odensholm, som beboddes av omkring 140 estlandssvenskar fram till 1939. Nu bor endast två personer stadigvarande på ön. Under sommarhalvåret finns en reguljär båtförbindelse mellan närliggande Derhamn och Odensholm.
– Mängden fåglar i den här trakten är helt i sin egen kategori. Du kan se fler fåglar här på en endaste dag än under en hel säsong i Finland. Jag har varit med om att registrera upp till 100 000 fåglar under en enda dag här i Spithamn.
Annika Forsten är ordförande för den finska föreningen Viron lintuseura – Estlands fågelförening. Foto: Mikael Sjövall
Den steniga och långgrunda stranden fylls av knipor, småskrakar, viggar, gråhägrar, trutar, måsar och bergänder som stämmer upp till en kakofonisk komposition medan vi samtalar. Stämningen är magisk.
Vad är det allra bästa med att bedriva fågelskådning här?
– Det bästa är att få se fåglarna i detalj via tubkikaren. Det finns så stora variationer i fåglarnas fjäderdräkter. Den här tiden på hösten gynnas fågelskådandet av ett medljus hela dagen. Jag kan fortfarande känna fjärilar i magen på morgonen inför min väntan att få se det skådespel som utspelar sig här på udden.
Varför är artrikedomen så mycket större här vid Spithamn?
– Spithamnsudden ligger vid ett viktigt flyttstråk. Många fåglar väljer att stanna här eftersom tillgången på föda är god. Sommartid finns det gott om insekter och grodor och vägrenarna bjuder på blomsterprakt. Det finns ett överflöd av ängsmark och en rik markvegetation. Esterna bygger inte sönder sin miljö såsom vi gör i Finland.
Ett exempel på artrikedomen är den brandkronade kungsfågeln som är en fridlyst raritet i Finland, men som förekommer överallt i nordvästra Estland.
Chansen att få se sällsynta fågelarter lockar långväga turister till Nuckö. Petri och Outi Kuusela från Tammerfors är inbitna fågelskådare. Nu har de rattat sin husbil till Spithamn för att följa med den lokala höstmigrationen.
– Vi hörde på omvägar att det här är ett fantastiskt ställe och nu ser vi att det stämmer, säger Petri Kuusela.
Hans verbala flöde avbryts abrupt.
– En flock prutgäss flyger in öster om Odensholm, vid klockan två, säger han.
– Jag ser dem, säger Forsten.
Därefter knappar hon rutinerat in nya siffror i surfplattan, öppnar termosen och sörplar i sig rykande hett kaffe. Hon ser rofylld ut då hon blickar ut över Finska viken.
En smålom passerar Spithamnsudden i Rickul. Foto: Annika Forsten
