Med den nuvarande regeringspolitiken kommer Finland inte nå klimatneutralitet förrän år 2050, om ens det. Lösningar och vägar framåt för snabbare resultat finns, men regeringen verkar inte vilja hörsamma experterna, trots att snabbt klimatarbete också skulle bidra till ekonomisk tillväxt.
En färsk utvärdering av regeringen Orpos klimatpolitik ger vidhanda en dyster verklighet. Finland sackar långt efter i sina ambitioner. Forskare vid Naturresursinstitutet, teknologiforskningen VTT, Finlands miljöcentral och Geologiska forskningscentralen har räknat ihop alla energi- och klimatrelaterade beslut, samt förslag som det ännu inte fattats beslut om.
Enligt deras beräkningar kommer vi inte att bli klimatneutrala förrän efter år 2050 – åtminstone. Det är 15 år senare än den målbild som statsminister Sanna Marins regering slog fast – och som den nya regeringen på pappret velat vidhålla. Både den nuvarande klimatlagen samt Petteri Orpos egna regeringsprogram har satt 2035 som mål.
– Det finns en signifikant skillnad mellan målet som satts i den nationella klimatlagen och de policybeslut som tagits och som planeras. Regeringen har förbundit sig till att nå målet om klimatneutralitet 2035. Men utkastet till den nationella energi- och klimatstrategin som Orpos regering har presenterat innehåller inte åtgärder som är nödvändiga för att nå målen.
Det konstaterar Sampo Soimakallio, medlem i klimatpanelen, som är tillsatt för att främja dialog mellan forskare och politiker i klimatfrågor. Soimakallio är ledande forskare på Finlands miljöcentral och hans mandatperiod i panelen gäller till och med 2027.
På vilket sätt försöker panelen påverka politiker?
– Genom att utfärda rapporter och utlåtanden i ämnen som berör klimatet. Panelen ger också regelbundet expertutlåtanden till riksdagen och har möten med parlamentariska grupper.
Enligt ett utlåtande från klimatpanelen publicerat i våras så är det fortfarande möjligt för Finland att nå klimatneutralitet år 2035, men det kräver omställning och policyändringar.
– Vi behöver åtgärder i alla sektorer för att minska på utsläpp och utöka landets kolsänkor.
Soimakallio betonar speciellt åtgärder inom skogs- och markanvändningssektorn.
– Om vi inte drastiskt åtgärdar mängden skog vi hugger ner så kommer det inte att bli möjligt att nå målen, oavsett framgång inom andra sektorer.
Länge trodde man att de finska skogsmarkerna var en betydande kolsänka. Men verkligheten är att de sedan år 2021 släpper ut mer koldioxid än de binder. Nu pushar forskare, inklusive klimatpanelen och Soimakallio, för en förändring i synen på skogsbruket. Det har hittills mötts av döva öron.
– Det har inte vidtagits några åtgärder att minska på avverkningen eller att öka skogens kolsänka.
Soimakallio är expert på energisystem och på klimateffekterna av att vi använder oss av trä. Han konstaterar att de fossila utsläppen från energisystemet i Finland har minskat märkbart men att det har haft konsekvenser för skogarna.
– En del av denna minskning har varit på bekostnad av kolsänkan, eftersom användningen av skogsbiomassa har ökat.
Hur viktiga är tekniska lösningar för att fånga in och lagra koldioxid?
– För tillfället spelar de nästan ingen roll alls, men förväntningarna på dem är höga.
I klimatpanelens senaste utlåtande från mitten av oktober lyfter man fram 14 konkreta sätt att minska klimatklyftan. Bland annat föreslår man elektrifiering av transportsektorn, en minskning och effektivisering av kvävegödsling, mer stöd till kollektivtrafik och cyklism samt revidering av skogslagen för att stärka kolsänkor. Panelen lyfter också behovet av en samstämmig politik som sträcker sig över valperioder.
– Vi behöver sammanhängande politik som syftar till att uppnå de mål som Finland har förbundit sig till, säger Soimakallio.
En sådan politik skulle också vara ekonomiskt gynnsam, enligt en ny studie som har utarbetats av professor emeritus Markku Ollikainen och hans team på uppdrag av Konestiftelsens Metsän puolella-initiativ. De konstaterar att man kan uppnå målet om koldioxidneutralitet senast 2035 genom att genomföra ”kostnadseffektiva åtgärder för att stärka markanvändningssektorn och de teknologiska kolsänkorna.” Det skulle samtidigt främja ekonomisk tillväxt och skogsbrukets hållbarhet.
Det låter alltså som en win-win, men var klämmer då skon? Varför vill regeringen inte ta bättre klimatbeslut?
– Jag tror stora dilemmat är detta: enligt regeringsprogrammet ska Finland möta sina utsläppsminskningsmål utan att öka kostnader eller minska på konkurrenskraften. Det är svårt att implementera kraftfulla åtgärder utan att orsaka kostnader för någon, säger Soimakallio.
Kan klimatåtgärder vara rättvisa och jämlika?
– Förmodligen inte, men det finns definitivt möjligheter att göra saker och ting mer rättvisa och skäliga. Det finns betydande risker att energipriserna inte kommer att vara rättvisa och lika för alla utan kompletterande åtgärder. Därför spelar beskattningen och subventionerna en nyckelroll för att göra övergången så rättvis och lika som möjligt. Detta är en viktig fråga som kräver noggranna och omfattande överväganden och åtgärder.
