Klimatkompensera eller inte?

av | 30 september 2021

Det blir allt vanligare att företag eller privatpersoner betalar för att någon annan ska minska sina utsläpp av koldioxid eller öka kolbindningen istället för att man åtgärdar sina egna utsläpp. Gröna energiprojekt eller beskogning är exempel på projekt som ofta understöds. Detta är i sig lovvärt, men systemet med frivilliga kompenseringar är inte problemfritt.

Skogsplantering är en vanlig form av klimatkompensering speciellt i Finland. Foto Magnus Östman

Lasse Leipola är klimatansvarig vid Finnwatch.

– Jag skulle hellre räkna ihop mina utsläpp en gång i året och därefter kompensera än att till exempel få dåligt samvete då jag flyger och snabbt kompensera för flygresans utsläpp, säger Lasse Leipola. Han är klimat­ansvarig på organisationen Finnwatch, som kritiskt granskar effekterna av företagsverksamhet globalt.

Leipola anser att eftersom företagen bär ansvar för de utsläpp de förorsakar är de också ansvariga för att kompensera för dem. I första hand borde ändå företag reducera sina egna utsläpp, kompensation för de mest svåråtgärdade utsläppen ska närmast ses som en kompletterande åtgärd i klimat­arbetet.

På motsvarande sätt kan man hävda att man som privatperson i första hand borde se över sina konsumtionsvanor, öka hemmets energieffektivitet, välja mindre klimatbelastande transporter etc. Att kompensera borde komma i andra hand.

Att kompensera borde komma i andra hand.

Trots att det numera finns internationella certifieringssystem för klimatkompensationer är det inte lätt för en konsument att själv ta reda på om den kompens­ation hen betalar för i slutändan leder till att koldioxidutsläpp reduceras eller koldioxid upptas i utlovad grad i ett visst projekt. Företagen har i regel bättre kunskap och resurser att köpa kompensationskrediter av högre kvalitet.

Finnwatch publicerade i somras en rapport som kritiskt granskar de frivilliga klimatkompensationernas efterfrågan, utbud och kvalitet i Finland. Leipola, som medverkat i rapporten, säger att certifieringen garanterar en viss kvalitetsnivå, men att brister finns speciellt när det gäller övervakningen av projekt som understöds med kompensationspengar. Genom certifiering har man till stor del kunnat motverka att samma utsläppsrätt säljs flera gånger, men fortfarande återstår problemet med att projekt som skulle genomföras i vilket fall som helst understöds med kompensationer. I sådana fall bidrar kompensationerna inte till en minskning av atmosfärens koldioxid.

Ett annat problem gäller utsläppsminskningsenheter som säljs för att fin­ans­iera beskogning och är aktuellt speciellt i Finland. De här enheterna kommer att räknas dubbelt eftersom den finska staten räknar alla landets kolsänkor sig själv till godo som en del av EU:s klimatmålsättningar. Utomlands har det förekommit fall där skog som planterats med kompensationspengar avverkats i allt för snabb takt för att man ska kunna tala om varaktig kolbindning.

Symbolen längst till höger visar att kaffepaketet är klimatkompenserat.

I augusti utkom en rapport från miljö­ministeriet gällande det uppenbara behovet att bättre reglera den ganska vilt florerande kompensationsmarknaden. Ett förslag i rapporten är att inrätta ett inhemskt register med en egen certifiering i anslutning till statsägda Finlands miljömärkning Ab. Det finns ett behov av ett sådant register speciellt för de finländska skogsprojekt som inte har ett internationellt certifikat. Här skulle man kunna utnyttja den stora mängd noggranna data som finns om skogarna och deras användning i Finland.

Leipola påpekar också att ett inhemskt register skulle ge staten bättre möjlighet att undvika dubbelbokföring av utsläppsenheter i privatägda skogar. Om registret sorterar under statsmakten ger det också bättre garanti för att kolbindningsprojekten som ingår håller en hög kvalitet.

– Men då krävs att kriterierna görs upp på strikt vetenskaplig grund, säger Leipola. Han syftar här på den kritik som Finnwatch framfört mot förslaget att säljare och köpare av kompensationer skulle vara med och utforma kriterierna.

I väntan på ett säkrare system rekommend­erar Leipola att den miljömedvetna konsumenten hellre väljer en produkt som är kompenserad och certifierad av till exempel Gold Standard än att välja en icke-certifierad motsvarande produkt i kombination med att kompensera själv.

Flera artiklar på finlandsnatur.fi

Rekordår för vindkraften i Finland

Rekordår för vindkraften i Finland

Kristinestad går i bräschen för den gröna omställningen

Kristinestad går i bräschen för den gröna omställningen

Stora bakslag för miljöpolitiken i Sverige

Stora bakslag för miljöpolitiken i Sverige