Sini Harkki är ny generalsekreterare för Greenpeace Norden. Hon vill sätta hård press på beslutsfattarna, men är också en vän av diplomatiska förhandlingar. Hur går det här ihop?
Det känns svårt att förknippa Sini Harkki med hårdför aktivism, banderoller och fastkedjade demonstranter. Hon motsvarar inte den stereotypa arketypen av en arg och kompromisslös miljöaktivist.
Harkkis personliga varumärke ger snarare bilden av någon som kramar sina motståndare till eftergifter med ett avväpnande leende på läpparna. Hon utstrålar ett lugn då vi träffas på Greenpeaces kontor i Sörnäs, men skenet bedrar.
– Jag tillbringade nyss några dagar i Stockholm och på söndag bär det av igen, säger hon med ett skratt.
Harkki valdes till ny generalsekreterare för Greenpeace Norden i maj. Hon styr upp arbetet i Finland, Sverige, Danmark och Norge, vilket kräver kulturell kompetens, strategisk planering, personalpolitik och förhandlingar.
– Greenpeace Norden är numera pådrivande i flera globala kampanjer. Vi leder hela organisationens arbete i Arktis och bär ansvaret för en kampanj som syftar till att få Norge att avveckla utvinningen av olja i arktiska vatten och betala för de miljöskador som oljebolagen har orsakat hittills, säger Harkki.
En stor del av makten har förflyttats från Greenpeace Internationals kontor i Amsterdam till regionala och nationella kontor på olika håll i världen. Det här innebär att Greenpeace Norden lämnar ett allt större fingeravtryck på organisationens världsomfattande arbete. En del av det arbetet sker i Norge.
– Vi har stämt den norska staten för att den tillåter oljeborrning i Nordsjön, Barents hav och Arktis. Vi vann ett rättsfall i januari som gällde miljötillstånden för tre olje- och gasfält i Nordsjön. Det var ett välkommet genombrott.
I Sverige och Finland ligger organisationens fokus på skogs- och klimatkampanjerna. I Danmark riktas en stor del av resurserna till att transformera det danska lantbruket.
– Vi vill synliggöra hur den danska svinköttsproduktionen smutsar ned vattendragen, kontaminerar grundvattnet, orsakar antibiotikaresistens, förvärrar övergödningen och ger upphov till klimatutsläpp.
Visst går vi ofta ut med uttalanden som retar gallfeber på politiker.
I början av oktober lanserade Greenpeace Norden en global kampanj som kräver en omställning av matproduktionen för att pressa ned metanutsläppen från djurhushållningen.
– Våra kalkyler visar att vi kunde sänka den genomsnittliga globala medeltemperaturen med 0,12 grader Celsius före 2050 genom att äta mer vegetariskt i enlighet med nordiska hälsorekommendationer.
I Finland står metanutsläppen från jordbruket för cirka fem procent av landets klimatutsläpp, skriver Greenpeace Norden i rapporten. Greenpeace har bland annat uppmanat kommunala beslutsfattare i Finland att halvera kommunens upphandlingar av köttprodukter.
– Jag tog initiativet till att lansera kampanjen som har som mål att minska metanutsläppen i jordbruket i tätt samarbete med Greenpeace International. Alla nordiska kontor jobbar med kampanjen, men för våra danska medarbetare är det ett fokusområde.
Till saken hör att Greenpeace Nordens tidigare danske generalsekreterare Mads Christensen numera jobbar som generalsekreterare för Greenpeace International som har sitt säte i Nederländerna. Det nordiska inflytandet inom Greenpeaces globala arbete är stort.
– Vi hör till de större regionala kontoren då man räknar till antalet anställda och stödmedlemmar. Vi betalar cirka 25 procent av vår årliga inkomst till vårt huvudkontor som i sin tur kanaliserar pengar till vår verksamhet i Asien, Afrika och Latinamerika där många kontor inte står på egna ben än så länge.
Greenpeace har för närvarande 26 kontor och verksamhet i 55 länder på olika håll i världen. Geopolitiska spänningar och väpnade konflikter har satt sina spår i organisationens geografiska räckvidd. Greenpeace Nordens kontor i Danmark drev tidigare ett program under namnet Russia Support som möjliggjorde öronmärkta donationer till Greenpeaces verksamhet i Ryssland. Det programmet är numera nedlagt.
– Vi har tvingats stänga vårt kontor i Ryssland, men i september öppnades ett nytt kontor i Kiev i Ukraina. Det var ett efterlängtat beslut. Vårt kontor i Kina är numera till stora delar ekonomiskt oberoende, vilket är en glädjande utveckling.
Trots dessa framsteg finns det gott om utmaningar som ger organisationens chefer huvudvärk.
– Vår verksamhet i USA är hotad efter att oljebolaget Energy Transfer har stämt oss och kräver skadestånd på 300 miljoner dollar. Kravet har att göra med våra protester mot en utbyggnad av oljeledningar i Dakota. Kampanjen byggde på ett samarbete med den lokala urbefolkningen.
Rättegången startar i februari nästa år. Utgången av rättsprocessen är i högsta grad oviss, vilket sänder chockvågor i hela organisationen.
– Vi kan inte lita på rättssystemet i USA längre. Om vi döms till skadestånd på hundratals miljoner dollar skulle det ha fatala konsekvenser för vår framtida verksamhet i USA.
Även i Norden har myndigheternas hantering av miljödemonstranter hårdnat, men liknande skadeståndskrav vore en omöjlighet i de nordiska länderna.
Civil olydnad är vår grundläggande business.
Greenpeace Norden sysselsätter numera över 150 personer i fyra länder. Budgeten är gemensam för alla nordiska länder med undantag av Island. Greenpeace ruvar tills vidare inte på planer att etablera sig i Reykjavik.
– Alla nordiska kontor är likvärdiga. Av praktiska skäl har vi ändå förlagt vår personal- och ekonomiavdelning till kontoret i Stockholm, vilket innebär att de har en större personalstyrka i Sverige.
Greenpeace Norden försöker leva som de lär. Möten på distans prioriteras, organisationens koldioxidavtryck mäts noggrant och utsläppen kompenseras.
– Vi är just nu i färd med att elektrifiera våra båtar och fartyg och satsa på sol- och vindenergi, vilket kräver stora investeringar.
Har du satsat på studier i svenska för att kunna snacka med organisationens anställda i Sverige, Danmark och Norge?
– Tyvärr inte. Jag förstår svenska, men talar inte så bra ännu. Arbetsspråket på Greenpeace Norden är engelska. Vi har många medarbetare som inte kan nordiska språk över huvud taget. Engelskan har därför blivit det sammanbindande språket inom organisationen.
Stämningen på Greenpeaces kontor på Göksgränden i Helsingfors andas en rofylld atmosfär och Greenpeace uppvisar allt oftare en polerad fasad i finska medier. Vad hände med devisen ”Raising hell to save the planet”, frågar sig Finlands Naturs utsände.
– Vi försöker sätta press på beslutsfattarna och höja trycket genom att synliggöra en konflikt eller ett missförhållande. Civil olydnad är vår grundläggande business, men utredningar, avslöjanden och påverkansarbete har alltid hört till verktygsbacken. Vårt främsta uppdrag är att försnabba beslutsprocesser som gynnar miljön.
Harkki medger ändå att balansgången mellan stursk aktivism och förhandlingar är svår.
– Visst går vi ofta ut med uttalanden som retar gallfeber på politiker. Det är trots det viktigt att hålla sig till saken och inte bryta dialogen med makthavarna. Det är fullt möjligt att sätta sig vid förhandlingsbordet efter en slutförd demonstration.
Vid samma tidpunkt som Finlands Natur träffar Harkki kräver flera riksdagsledamöter att systerorganisationen Elokapina ska förbjudas.
Har Elokapina övertagit Greenpeaces roll som den radikala aktören i miljörörelsen?
– Vi har blivit medelålders. Som miljöorganisation har Greenpeace redan 53 år på nacken. Å andra sidan kan man säga att vi numera är etablerade, vilket innebär att vi alternerar mellan olika arbetsmetoder utan att för den skull överge vår identitet. I till exempel Kina kan vi inte tillgripa civil olydnad över huvud taget eftersom det kunde ge långa fängelsedomar.
Ni skriver inte miljöpolitiska utlåtanden till ministerier eller utskott i riksdagen. Varför?
– Det finns andra miljöorganisationer som är bättre på det än vi. Vi är en kampanjdriven organisation och har andra sätt att påverka. Det är viktigt att prioritera vad man använder sin tid på. Vi miljöorganisationer kompletterar varandra.
