Kristoffer Wilén är snart klar med sin doktorsavhandling vid Hanken i Helsingfors. I avhandlingen fokuserar han på degrowth (”nerväxt”) som han beskriver så här:
– Det är frågan om ett nytt samhälle och en ny ekonomi där man minskar på förbrukningen av naturtillgångar och energi. Samtidigt strävar man efter att hålla välbefinnandet i samhället på minst lika hög nivå som nu.
En minskad ekonomisk tillväxt är inte ett självändamål men en trolig konsekvens av minskade energiflöden.
– Degrowth ska inte jämställas med recession, det vill säga en misslyckad tillväxtekonomi. Tillväxtsamhällets institutioner måste byggas om så att skolor och hälsovård inte är beroende av att skatteintäkterna ständigt ökar, säger Wilén.
Degrowth kan sammanfattas i diagrammet här intill. Enligt Wilén är det viktigt att alla bitar i pusslet finns med, det räcker inte med att bara förverkliga till exempel basinkomst och arbetsgaranti.
Kritoffer Wilén. Foto: Jessica Gustafsson / Hanken
Målsättningarna med degrowth är bland annat att bli av med överkonsumtionen genom att ställa krav på högavlönade, eftersom 50 procent av miljöskadorna förorsakas av den rikaste tiondelen av befolkningen. De globala utsläppen bör minska på ett rättvist sätt och fossila bränslen lämnas kvar i marken.
En viktig fråga är hur ett samhälle som inte är underkastat ekonomisk tillväxt fortsättningsvis ska kunna finansiera välfärdstjänster. Ett svar är att skatteintäkterna kan tryggas genom en ökad beskattning av miljöskadliga verksamheter, till exempel flygresor och köttproduktion. Subventioner till utvinning av fossila bränslen måste upphöra.
Regeringar som ger ut sin egen valuta kan använda denna makt för att finansiera sociala och ekologiska målsättningar, på samma sätt som banker räddades efter den globala finanskrisen 2007–2008.
Ett kapitel i Kristoffer Wiléns avhandling handlar om mänskors identitet i förhållande till konsumtionen. En allmänt omfattad tes är att mänskor bygger upp sin identitet huvudsakligen utgående från sin konsumtion. Frågan är vad som händer med identiteten om konsumtionen minskar av hänsyn till miljön.
Utgående från intervjuer och tidigare forskning drar Wilén slutsatsen att oron för identiteten är överdriven.
– Det finns inte en risk för att minskad konsumtion skulle leda till ett tomrum i identiteten. Mänskor konstruerar sin identitet på många andra sätt, till exempel genom sitt arbete. I den här bemärkelsen finns det inga identitetsletarede barriärer mot att mänskor i den förmögna delen av världen skulle stöda en politik som innebär minskad konsumtion och produktion, säger Wilén.
– Det är därmed skäl att poängtera att den ekologiska krisen inte enbart handlar om konsumtion, utan i hög grad om vem som styr produktionen, med vilka medel och för vilka ändamål, fortsätter Wilén.
Tina Nyfors.
– Ekotillräcklighet kan ses som ett komplement till den dominerande strategin att minska miljöpåverkan genom att förbättra effektiviteten, säger Tina Nyfors, doktorand vid Helsingfors universitet.
Problemet med effektivitetstänkandet är att resurser visserligen sparas in per producerad enhet, men eftersom konsumtionen och produktionen ständigt ökar blir det ingen nettominskning i miljöpåverkan.
– Ekotillräckligheten innebär en (total)minskning av konsumtion och produktion absolut sett. Därmed minskar också miljöpåverkan, säger Nyfors.
Ett centralt begrepp inom ekotillräcklighet (eco-sufficiency) är ”vad är tillräckligt?”. Det handlar exempelvis om att skilja mellan behov å ena sidan och begär å andra sidan. Vilka är grundbehoven för ett gott liv och vilka är begären som leder till överkonsumtion?
Till det senare hör snabbmode, privata jetplan och långa semesterresor med flyg flera gånger om året. Hållbar konsumtion kan istället handla om att dela saker istället för att ensam äga dem, vistelse i naturen och att umgås med nära och kära.
Tina Nyfors har i sin forskning studerat hur aktiva i Kohtuusliike, ett nätverk som är kopplat till den internationella degrowth-rörelsen, förstår begreppet ekotillräcklighet. Enligt preliminära resultat ifrågasätter de flesta ekonomisk tillväxt, överkonsumtion och en mänskocentrerad syn på världen. Deltagarna i studien lever som de lär – då de gjorde Sitras livsstilstest hade alla kolavtryck under 4 ton per år, medan flera hade kring eller under 2,5 ton per år som beräknats som mål för 2030 för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader enligt Parisavtalet.
– Aktiva i Kohtuusliike visar i alla fall att det är möjligt i Finland att avsevärt minska sitt kolavtryck, säger Nyfors.
Den ekonomiska tillväxten är ett centralt begrepp även i diskussionen om ekotillräcklighet.
– Tillväxten tillför inte automatiskt välbefinnande. Istället har den lett till miljöproblem som klimatförändringen. Risken för överexploatering är överhängande, säger Nyfors och hänvisar till exploateringen av skogarna i Finland.
– Tillväxt och välbefinnande slutade korrelera redan på 1980-talet rent statistiskt. Istället för tillväxt borde ekonomins mål vara välbefinnande för alla, säger Wilén.
Kommer det att finnas tillräcklig politisk vilja och förändrad attityd hos mänskor att frångå ekonomisk tillväxt?
– Det är i alla fall viktigt att visa på alternativ som degrowth och ekotillräcklighet för beslutsfattare, säger Wilén.
– Jag tror att olika kriser, som extrem torka och dess följder, kan få mänskor att tänka om, i det avseendet är jag optimist. Från att ha sett resoluta klimatåtgärder som icke-möjliga kan många komma att inse att det är just det som måste göras, säger Nyfors.
Hösten 2023 är Kristoffer Wilén ansvarig för kursen ”Hållbar framtid” som erbjuds av Borgå folkakademi. Tina Nyfors har varit med och planerat kursen.
