De medlar fred i miljökonflikter

Lasse Peltonen och Jonna Kangasoja understryker att det krävs förhandlingsvilja, ödmjukhet och tillit av alla berörda parter för att de ska kunna medla fred i miljökonflikter. Foto: Mikael Sjövall

Det händer alltför ofta att en miljötvist går i lås och att dialogen bryts mellan dem som berörs av tvisten. Hur ska den gordiska knuten lösas? Jonna Kangasoja och Lasse Peltonen vet svaret.

För ett par år sedan blossade konflikten om naturskyddet i Kvarkens skärgård upp i Österbotten. Ortsborna, ledande politiker, Forststyrelsen och miljöorganisationerna var i luven på varandra. Hårda ord utväxlades och syndabockar utpekades. Konflikten frös sakta men säkert till is. Sedan kallades bolaget Akordi till undsättning. Nu hägrar en fredlig uppgörelse och samförstånd i Kvarkens skärgård. Hur gick det till?

– Vi har experter som har jobbat med naturvård i flera decennier. Det viktigaste är att alla målsägande samlas vid samma bord och kommer till tals så att alla synpunkter beaktas under processens gång, säger Jonna Kangasoja, vd på Akordi.

Många tvister har en koppling till prestige och sårad stolthet, vilket försvårar en dialog.

– Människor vill bli sedda och bekräftade. Då alla involverade parter får säga sitt och de tas på allvar och inte blir sidsteppade skapas förutsättningar för samförstånd, säger Kangasoja.

Som utomstående part utan egna ekonomiska eller politiska intressen i konflikten är det lättare att vinna förtroende och tillit. Akordi följer en vedertagen och transparent process för att nysta upp motsättningarna.

– Det första steget är att skapa en gemensam lägesbild om faktaunderlaget. Då man förstår vad motparten vill blir det lättare att respektera varandra och förhandla, säger Lasse Peltonen, styrelseordförande för Akordi och professor vid Östra Finlands universitet.

Det första steget är att skapa en gemensam lägesbild om faktaunderlaget.

Kulturell finkänslighet ingår i manuset. I Kvarken har det till exempel varit viktigt att beakta språkliga aspekter i överläggningarna eftersom majoritetsspråket i Korsholm är svenska.

– Ett av kriterierna då vi anställde en ny utvecklingsdirektör var att hen skulle bemästra svenska för att vi skulle kunna ta oss an miljötvister i landets svenskbygder, säger Kangasoja.

Men låt oss backa bandet lite grann. Hur kommer det sig att bolaget Akordi har axlat rollen som fredsmäklare? Allt fick sin början redan 2004 då Jonna Kangasoja och hennes man Lasse Peltonen träffade den legendariska fredsmäklaren Susan Podziba som är en auktoritet på området. Engagemanget fick en knuff framåt 2012–2013 då Peltonen och Kangasoja jobbade på USA:s ostkust och bekantade sig med det engelska begreppet Public Policy Mediation.

– Vi lärde oss konflikthantering och medling i miljökonflikter bland annat på Consensus Building Institute i Cambridge, Massachusetts. Det var en helt ny värld som öppnade sig. CBI har med tiden blivit en förebild för oss, berättar Lasse Peltonen.

Att bygga konsensus handlar om att hitta en framkomlig väg som tar udden av motsättningarna i en miljötvist. En viktig mentor för Peltonen och Kangasoja är den amerikanske professorn och konsulten Lawrence Susskind vid Massachusetts Institution of Technology.

– Susskind undervisar i multilateral förhandlingstaktik och ger handfasta råd i olika sätt att hitta kompromisser och uppnå konsensus i miljökonflikter. Ett av Susskinds specialområden är vattendiplomati, säger Kangasoja.

Akordi är ett socialt företag. Det här innebär att det primära målet för affärsverksamheten är att skapa samhällsnytta.

– Våra stadgar slår fast att minst 51 procent av den årliga vinsten ska återinvesteras i projekt som ger samhällsnytta, säger Peltonen.

En del av Akordis finansiering har kommit från Tiina och Antti Herlins stiftelse och Maj och Tor Nesslings stiftelse. Akordi sysselsätter för närvarande åtta personer. Bolagets omsättning var 514 000 euro i fjol.

Få vill betala för medling i miljötvister.

I Akordis styrgrupp finns experter som företräder till exempel Stiftelsen för naturarvet, Consensus Building Institute och den finska Centralhandelskammaren. Experternas roll är att granska bolagets riktlinjer och se till att det holistiska perspektivet inte fuskas bort.

Trots att det finns en social beställning på Akordis sakkunskap råder det inte någon knivskarp konkurrens i branschen. Få vill betala för medling i miljötvister.

– Vi är mig veterligen den enda aktören som är specialiserade på att förebygga och lösa miljökonflikter i Finland, säger Peltonen.

Makarna Peltonen och Kangasoja understryker att konflikter endast kan lösas om det existerar förhandlingsvilja och ödmjukhet som föder tillit. Om detta saknas är det oftast kört.

Vi träffas på Parkgatan 4 – en pittoresk och fashionabel spetsvilla i Brunnsparken i Helsingfors som har köpts upp av miljardären Antti Herlin. Villan har rustats upp till en dynamisk plattform för möten, forskning, samarbete och evenemang som kretsar kring olika miljö- och klimatkriser. Lasse Peltonen jobbar ibland i villans översta våning där forskare är inhysta. Det sjuder av liv och innovationslust på Parkgatan 4, men det är svårt att värja sig mot tanken att fröet till fredsmedlingen blir sått i ett elfenbenstorn i Finlands dyraste stadsdel.

Hur bygger man förtroende med gräsrötter på landsbygden om man själv representerar en välutbildad urban elit?

– Frågan är relevant. Vi brukar framhäva att vi är ett non-profitbolag och att vi inte har ekonomiska intressen i den konflikt som vi har fått i uppdrag att lösa. Det är centralt att visa öppenhet och transparens då vi sätter oss vid förhandlingsbordet, säger Kangasoja.

Trots finkänslighet, god vilja och aktsam diplomati går det inte alltid vägen.

– Vi gjorde en insats i somras för att hjälpa till i konflikten kring det planerade bygget av ett nytt stålverk i Ingå. Trots att våra rekommendationer blev väl mottagna har de tills vidare inte verkställts. Det här innebär tyvärr att konflikten fortsätter, säger Peltonen.

Akordis kartläggning resulterade bland annat i en 32 sidors rapport som presenterar olika sätt att lösa tvisten kring markanvändningen i Joddböle och det norska bolaget Blastr Green Steels planerade investering på orten.

Alternativ tvistlösning skulle spara allas tid, pengar och resurser.

Trots bakslaget i Ingå är listan på framgångsrika solskenshistorier lång. Akordi har bland annat lyckats främja människans och saimenvikarens samlevnad i östra Finland och gett ut en lång rad utredningar och rapporter som används som handböcker i fredsmedling.

I Kajanaland har skogsskyddet tagit stora kliv framåt tack vare ett gränsöverskridande samarbete mellan ideella miljöorganisationer och det statsägda bolaget Forststyrelsen. Akordi ledde medlingen mellan parterna innan samarbetet kom i gång.

– Det ingår 12 skogsexperter i en arbetsgrupp som sedan 2018 har inventerat över tusen avverkningshotade skogsområden. Arbetsgruppens geografiska mandat var till en början inriktat på Kajanaland, men mandatet utvidgades med tiden till att gälla hela landet, förklarar Kangasoja.

Enligt Akordi är skogsarbetsgruppen ett praktexemplar på fungerande konfliktförebyggande verksamhet inom miljösektorn.

– Processen fortsätter och arbetsgruppen träffas regelbundet. Det som var tänkt att bli något provisoriskt har blivit ett bestående organ, utropar Kangasoja entusiastiskt.

Behövs det civil olydnad och hård miljöaktivism eller kan alla miljötvister lösas med hjälp av förhandlingar?

– Det behövs olika typer av insatser för miljön. Civil olydnad kan ibland synliggöra konflikter och bana väg för förhandlingar. Om det har uppstått ett dödläge är de inblandade parterna oftast mer motiverade att sätta sig vid förhandlingsbordet för att nå en uppgörelse, säger hon.

Jonna Kangasoja efterlyser ny lagstiftning som skulle möjliggöra medling i miljötvister, vilket kunde minska på antalet rättsprocesser kring överklagade miljötillstånd.

– Vi skulle behöva alternativ tvistlösning enligt anglosaxiska förebilder. Det skulle förebygga rättsprocesser och minska på antalet miljökonflikter i vårt land. Tyvärr finns det här alternativet inte ens på kartan än så länge, säger Kangasoja.

Hon nämner vindkraften som ett talande exempel.

– Omkring tre fjärdedelar av alla detaljplaner som berör utbyggnaden av vindkraften går till rättslig prövning. Alternativ tvistlösning skulle spara allas tid, pengar och resurser. Nu tvingas många aktörer banka huvudet i väggen i stället, vilket fördröjer den gröna omställningen, säger Kangasoja.

***

Jonna Kangasoja