En klimatsmart livsstil behöver inte betyda enorma uppoffringar,
visar resultaten från ett nytt forskningsprojekt.
Ofta hör vi sägas att klimatkrisen kräver uppoffringar av oss alla. Vi måste minska på vår konsumtion, ge upp bekvämligheter och leva mer asketiskt. Men är det faktiskt alltid så jobbigt att ställa om de dagliga rutinerna att det känns som en uppoffring? Den frågan har forskningsprojektet Energise med hjälp av metoden Living Lab utrett i åtta europeiska länder, inklusive Finland. Den finländska forskningen har genomförts av en forskningsgrupp ledd av Eva Heiskaneni vid Centret för konsumentforskning vid Helsingfors universitet.
I forskningen deltog 308 hushåll i Europa, 37 av dem i Finland – dels i Havshagen i Helsingfors och dels i Borgå. Under fyra veckors tid ombads de deltagande hushållen att ändra på ett par enkla vardagsrutiner, nämligen att sänka inomhustemperaturen och tvätta kläder mer sällan. Enligt forskningsprojektets riktlinjer skulle inomhustemperaturen under fyra veckors tid sänkas till 18 grader, och hushållen skulle halvera antalet gånger de normalt tvättade kläder, och tvätta fulla maskiner – i mån av möjlighet. Projektet följde även upp hur bestående beteendeändringarna blivit genom en uppföljning tre månader senare. Enligt Senja Laakso, forskardoktor på Centret för konsumentforskning, valdes deltagarna ut genom ett antal olika kanaler för att ge ett så representativt sampel som möjligt, bland annat försökte forskarna nå personer som kanske inte tänkt så mycket på sin konsumtion ur ett hållbarhetsperspektiv tidigare.
– Men visst var alla deltagare ivriga över att kunna minska sin energikonsumtion, annars hade de knappast gått med i projektet. Det var förstås viktigt för oss att få med motiverade deltagare som skulle hållas med i projektet ända till slutet, säger Laakso.
Resultaten från forskningen visade att hushållen i Finland i medeltal lyckades sänka inomhustemperaturen med en kring grad och minska antalet tvättar i veckan från runt fyra till knappt tre. Helt och hållet uppnåddes inte de uppställda målen: i Havshagen sjönk medeltemperaturen från 22,5 till 21,6 grader och i Borgå från 20,6 till 19,7 grader.
– I fråga om uppvärmningen var det absolut största problemet i Havshagen att det inte gick att sänka temperaturen ens i närheten av den önskade nivån. Det här beror på värme-systemet i husen i Havshagen, där luften som strömmar in i lägenheterna har värmts upp till en viss temperatur, och det är omöjligt för invånarna att göra lägenheten svalare. Det är ett bra exempel på hur konsumtionen i hemmet ofta är väldigt beroende av helt andra val än den enskilda konsument-ens, uppger Laakso.
Ett problem som uppstod i samband med tvätten var att tvättmaskinerna i moderna hem ofta är så stora att det kunde vara svårt för vissa hushåll att få ihop tillräckligt med tvätt för en full maskin. Ett annat var att det kunde vara knepigt att i små hushåll hitta plats att torka tvätten från en full maskin.
Men mer intressant än om de siffermässiga målen uppnåddes var enligt forskarna hur deltagarna upplevde omställningen av rutinerna. Kanske något överraskande framgick ur de svar som deltagarna gett att det inte alls kändes som någon särdeles stor upp-offring att på de här sätten minska på energiförbrukningen. Efter en tid tyckte de att den lägre inomhustemperaturen var alldeles passlig, och vissa uppgav att det till och med var en lättnad att tvätta kläder mer sällan, eftersom det gav mer ledig tid.
Förutom praktiska problem med till exempel centraluppvärmning, framhävdes enligt Senja Laakso också sociala utmaningar, i första hand i fråga om den så kallade ”renhetsnormen”, det vill säga att man inte täcks gå till jobbet med samma kläder två dagar i rad.
– ”Renhetsnormen” tycks vara att varje klädesplagg sätts i tvätten efter att det använts en gång. Just den här typen av rutiner försökte vi utmana med projektet, dels genom att testa på nya sätt att fräscha upp kläder, som att vädra dem, men också genom att helt enkelt ifrågasätta antaganden som att ett klädesplagg skulle vara ”smutsigt” eller i behov av tvätt efter en användning.
Forskningen visade på det stora hela ändå att normala finländska hushåll utan större problem klarar av att göra relativt känn-bara förändringar i vardagsrutinerna i en mer ekologiskt hållbar riktning.Det är svårt att slå fast exakt vilken effekt det skulle få om alla finländare vidtog de åtgärder som testets deltagare gjorde, men enligt Laakso uppskattar man att hushållens utsläpp av växthusgaser skulle minska med ungefär en procent.
Laakso nämner ofta att forskarna med projektet ville uppmana människor att verkligen reflektera över de dagliga rutinerna.
– Rutiner är så automatiska. Få av oss tänker på varför vi tvättar kläder med ett visst program – vi bara gör det. Det är också sällan som vi ser på väderleksrapporten på morgonen och justerar inomhustemperaturen enligt hur varmt det är ute. I vissa lägenheter är det till och med omöjligt att göra det.
Projektet innebar att deltagarna skulle anteckna vad de gjorde, svara på enkäter och delta i intervjuer och diskussioner.
– På det här sättet byggs hållbarhetstänket in i de praktiska göromålen, och många berättade efter projektet att de har börjat fundera också på andra vardagliga aktiviteter ur en hållbarhetssynvinkel. Hållbarheten liksom ”läcker” också till andra vardagsrutiner.
Laakso säger att resultaten från uppföljningen tre månader efter själva projektet visar att försöket tycks ha lyckats med sitt mål att få folk att aktivt utvärdera sina klimat-avtryck. Till exempel hade inomhustemperaturen tre månader efter försöket fortsatt att sjunka. Medeltemperaturen i sovrummen för alla deltagare var då 19,7 grader, då den i slutet på själva testperioden varit 20,2 grader, och temperaturen hade likaväl fortsatt sjunka också i barnkammare och vardagsrum, som var de andra två rummen där värmen uppmättes.
Senja Laakso påpekar ändå att projektet också visar att konsumenternas egna val bara räcker fram till en viss punkt, och att samhället efter det måste ”komma emot”.
– I diskussionerna efter projektet om varför deltagarna inte uppnått de utstakade målen lyfte många fram bostadstekniska hinder eller normer som styr det egna beteendet och som är svåra för en enskild individ att bryta.
– Ansvaret för att förändra konsumtionsbeteendet kan inte bara läggas på konsumenternas axlar, utan de samhälleliga strukturerna måste också förändras. Vi måste lyfta upp frågan om måttlighet i den offentliga
debatten och förändra de sociala normerna så att de stöder en mer hållbar livsstil.
- Energise Living Lab
- Forskningsnätverk med medlemmar från 10 europeiska universitet
- Projektet Living Lab utfördes i 8 länder med totalt 308 hushåll
- 37 finländska hushåll deltog, 19 i Borgå och 18 i Havshagen i Helsingfors
- Projektet genomfördes under hösten 2018
- Projektets mål var att utreda europeiska hushålls rutiner för energihushållning, och hur man bäst kan förändra dem i en ekologiskt hållbar riktning.
- Läs mer på finland.energise-project.eu
Artikeln är producerad i samarbete med nättidningen Versus och med finansiering från Maj och Tor Nesslings stiftelse. Den finns i finsk översättning på adressen www.versuslehti.fi.
