Kimitoöns Natur vill att kommunen helt slutar med kalhyggen och skyddar en del av sina skogar. Föreningens ordförande kritiserar kommunen för att endast ekonomiska värden har styrt – men det finns hopp om ett paradigmskifte.
Skogsbrukets framtid är en tvistefråga i rikspolitiken. Men också lokalt tvistas det om huruvida skogen i första hand ska vara en källa till ekonomisk vinning eller om miljö- och klimataspekter ska styra.
I skärgårdskommunen Kimitoön, med drygt 6 600 invånare, kämpar föreningen Kimitoöns Natur för att kommunen ska ändra sin skogsstrategi. Kampen började förra året när kommunen presenterade en uppdaterad skogsskötselplan som enligt föreningens ordförande Ville Laitinen var katastrofal ur miljösynpunkt.
– Enligt planen skulle man har huggit dubbelt mera skog än återväxten är. Det här skulle drastiskt ha minskat skogens förmåga att binda koldioxid, säger Laitinen.
Föreningen har räknat ut att om den ursprungliga tioårsplanen hade förverkligats skulle skogsavverkningen ha orsakat ungefär 12 000 ton koldioxidutsläpp på tio år. Föreningen förfasades också över att kommunen planerade kalhuggning som skogsavverkningsmetod.
Men tack vare aktiv lobbning från föreningens sida, och att några politiker engagerade sig i frågan, stoppades planen med en rösts marginal i tekniska nämnden och planen gick tillbaka till behandling.
Tekniska chefen Ralf Nyholm säger att skogsskötselplanen nu omarbetas så att det ska finnas ett kalhyggesfritt alternativ för hur kommunens ekonomiskog ska skötas.
– Det finns också initiativ för att skydda en del av kommunens skogar och göra en del till rekreationsskog.
Nyholm säger att i januari ska det ordnas ett invånarmöte om den omarbetade skogsskötselplanen. Miljöföreningen har väntat otåligt på det utlovade mötet som politikerna beslöt om för ett och ett halvt år sedan.
Orsaken till dröjsmålet är att tjänstemännen väntat på att Kimitoöns nya miljöprogram klubbas igenom.
Miljöprogrammet godkändes i september, men inte utan kritik. Agronomie- och forstdoktor Panu Kunttu riktade då skarp kritik mot programmet i offentligheten och kallade det för “gröntvätt” i Yle Åboland: man säger att man värnar om miljön men programmet innehåller få konkreta åtgärder.
Ville Laitinen instämmer i kritiken. Han hade velat se ett mycket mera ambitiöst klimatprogram.
– Programmet saknar konkreta målsättningar.Det saknas också tydliga mätare och referensårtal för att kunna mäta hur väl klimatarbetet förverkligas.
I och med att miljöprogrammet lämnar mycket öppet kommer ambitionsnivån för det konkreta klimatarbetet att avgöras på andra nivåer i politiken och i förvaltningen.
Ville Laitinen hoppas att man i den nya skogsskötselplanen skulle skydda all skog som är över 100 år gammal eller som ser ut som naturskog. Han önskar också att kommunen skippar kalhuggning helt och hållet och hugger ner max 40 procent av återväxten.
– Det är den nivå som Åbo också har beslutat om och det är en hållbar nivå. Då växer skogen hela tiden lite, säger Laitinen.
Det finns mycket skog i den glest bebyggda kommunen, men Kimitoöns kommun äger endast 400 hektar skog, vilket är en försvinnande liten del av kommunens markyta.
– Men kommunen borde vara en vägvisare och ett föredöme för andra skogsägare i Kimitoön. Därför är frågan symboliskt viktig.
Konstsamfundet äger genom herrgården Söderlångvik gård stora skogsområden i Kimitoön. Kimitoöns natur har kämpat bland annat för att den bergiga kustremsan Purunpää som ägs av konstsamfundet skulle skyddas och år 2019 blev området klassat som naturskyddsområde.
Ville Laitinen flyttade till Kimitoön för tio år sedan och har sedan dess engagerat sig i miljöfrågor på orten.
– Jag märkte genast att här finns ett stort engagemang och ett stort kunnande kring miljöfrågor. Men det är upprörande att vissa sektorer av kommunen ser det som ett problem istället för en resurs.
