Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Klimatkompensera eller inte?

Det blir allt vanligare att företag eller privatpersoner betalar för att någon annan ska minska sina utsläpp av koldioxid eller öka kolbindningen istället för att man åtgärdar sina egna utsläpp. Gröna energiprojekt eller beskogning är exempel på projekt som ofta understöds. Detta är i sig lovvärt, men systemet med frivilliga kompenseringar är inte problemfritt.

– Jag skulle hellre räkna ihop mina utsläpp en gång i året och därefter kompensera än att till exempel få dåligt samvete då jag flyger och snabbt kompensera för flygresans utsläpp, säger Lasse Leipola. Han är klimat­ansvarig på organisationen Finnwatch, som kritiskt granskar effekterna av företagsverksamhet globalt.
Leipola anser att eftersom företagen bär ansvar för de utsläpp de förorsakar är de också ansvariga för att kompensera för dem. I första hand borde ändå företag reducera sina egna utsläpp, kompensation för de mest svåråtgärdade utsläppen ska närmast ses som en kompletterande åtgärd i klimat­arbetet.
På motsvarande sätt kan man hävda att man som privatperson i första hand borde se över sina konsumtionsvanor, öka hemmets energieffektivitet, välja mindre klimatbelastande transporter etc. Att kompensera borde komma i andra hand.

Trots att det numera finns internationella certifieringssystem för klimatkompensationer är det inte lätt för en konsument att själv ta reda på om den kompens­ation hen betalar för i slutändan leder till att koldioxidutsläpp reduceras eller koldioxid upptas i utlovad grad i ett visst projekt. Företagen har i regel bättre kunskap och resurser att köpa kompensationskrediter av högre kvalitet.
Finnwatch publicerade i somras en rapport som kritiskt granskar de frivilliga klimatkompensationernas efterfrågan, utbud och kvalitet i Finland. Leipola, som medverkat i rapporten, säger att certifieringen garanterar en viss kvalitetsnivå, men att brister finns speciellt när det gäller övervakningen av projekt som understöds med kompensationspengar. Genom certifiering har man till stor del kunnat motverka att samma utsläppsrätt säljs flera gånger, men fortfarande återstår problemet med att projekt som skulle genomföras i vilket fall som helst understöds med kompensationer. I sådana fall bidrar kompensationerna inte till en minskning av atmosfärens koldioxid.
Ett annat problem gäller utsläppsminskningsenheter som säljs för att fin­ans­iera beskogning och är aktuellt speciellt i Finland. De här enheterna kommer att räknas dubbelt eftersom den finska staten räknar alla landets kolsänkor sig själv till godo som en del av EU:s klimatmålsättningar. Utomlands har det förekommit fall där skog som planterats med kompensationspengar avverkats i allt för snabb takt för att man ska kunna tala om varaktig kolbindning.

 

I augusti utkom en rapport från miljö­ministeriet gällande det uppenbara behovet att bättre reglera den ganska vilt florerande kompensationsmarknaden. Ett förslag i rapporten är att inrätta ett inhemskt register med en egen certifiering i anslutning till statsägda Finlands miljömärkning Ab. Det finns ett behov av ett sådant register speciellt för de finländska skogsprojekt som inte har ett internationellt certifikat. Här skulle man kunna utnyttja den stora mängd noggranna data som finns om skogarna och deras användning i Finland.
Leipola påpekar också att ett inhemskt register skulle ge staten bättre möjlighet att undvika dubbelbokföring av utsläppsenheter i privatägda skogar. Om registret sorterar under statsmakten ger det också bättre garanti för att kolbindningsprojekten som ingår håller en hög kvalitet.
– Men då krävs att kriterierna görs upp på strikt vetenskaplig grund, säger Leipola. Han syftar här på den kritik som Finnwatch framfört mot förslaget att säljare och köpare av kompensationer skulle vara med och utforma kriterierna.
I väntan på ett säkrare system rekommend­erar Leipola att den miljömedvetna konsumenten hellre väljer en produkt som är kompenserad och certifierad av till exempel Gold Standard än att välja en icke-certifierad motsvarande produkt i kombination med att kompensera själv.

 

Skogsplantering är en vanlig form av klimatkompensering speciellt i Finland. Foto Magnus Östman

Klimatkompensering

Klimatkonpensering innebär att man som företag eller privatperson kompenserar för den skada på klimatet ens egen verksamhet ger upphov till genom att på annat håll minska utsläpp av växthus­gaser i motsvarande grad, alternativt bidrar till att motsvarande mängd kol upptas ur atmosfären. Den som vill kompensera betalar för att någon annan minskar sina utsläpp eller ökar kol- upptagningen. Inom handeln med kompensationer används enheten ett ton kol­dioxidekvivalenter (CO2e).

 

Olika kompenseringsprojekt

- Hittills har flest kompenseringar utförts gällande projekt inom den förnybara energisektorn och inom olika industri- och skogsprojekt. I mindre grad har projekt inom avfallshantering och hushållens energieffektivering finansierats med kompensationspengar. Ökad kolbindning inom jordbruket, havsväxters kolbindning och kolbindning genom ny teknik är kompensationsområden som är under utveckling.
- Den globala kompensationsmarknaden har uppskattats till drygt 100 miljoner ton i året. Det motsvarar cirka två gånger Finlands årliga utsläpp.

 

Certifiering av kompensationsprojekt

- CDM (”Mekanism för ren utveckling”) är ett verifieringssystem som FN utvecklat speciellt för projekt i fattiga länder som aktörer i rika länder kan finansiera genom kompensationer. CDM:s kriterier anses garantera att projektens kvalitet håller åtminstone en miniminivå.

- Gold Standard och Verra VCS är tillsammans med CDM de tre certifieringssystem som över 90 procent av storföretagen i Europa använder sig av i sin kompensering.

- Gold Standard skiljer sig från de två övriga genom ett krav på att kompensationsprojekt också ska gynna andra dimensioner av hållbar utveckling än klimatet.

- Ingen av dessa tre har utvecklats speciellt långt i fråga om att beakta mänskliga rättigheter.

 

Källa: Anekauppaa vai ilmastotekoja? Vapaaehtoisen päästökompensaation kysyntä, tarjonta ja laatu Suomessa. Finnwatch, rapport nr 4/2021.

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2021
Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Temperaturen stiger i Östersjön

Det blir allt tydligare att Östersjöns vatten sakta men säkert blir varmare. Marina värmeböljor förekommer under alla årstider. Havsforskarna satsar nu stort på att förstå hur klimatförändringen påverkar havets ekosystem.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2021

Skördetid för frön

Hösten är mognadens och fröspridningens tid. Att ta tillvara frön och så dem nästa år ger tillfredställelse av att vara självförsörjande och av att följa med växternas hela livscykel. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2021

Med muskelkraft i naturen

– Det mesta går att fixa om man som amputerad bara har en stark passion för det man vill göra. Det säger Kaisa Leka, som tillsammans med sin man Christoffer gjort långturer på cykel i över 20 länder – trots att Kaisas båda fötter är amputerade. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2021

Påverka på riksnivå

I den här serien går vi igenom beslutsfattande på olika nivåer och hur olika samhällsaktörer påverkar beslutsfattandet. I tur står nu nationell lagstiftning och beslutsfattande på riksnivå. För inflytande i rikspolitiken är tidpunkten avgörande.Läs mera »
Tuuli Solhagen, Finlands Natur nr 3/2021

Klimatkompensera eller inte?

Det blir allt vanligare att företag eller privatpersoner betalar för att någon annan ska minska sina utsläpp av koldioxid eller öka kolbindningen istället för att man åtgärdar sina egna utsläpp. Gröna energiprojekt eller beskogning är exempel på projekt som ofta understöds. Detta är i sig lovvärt, men systemet med frivilliga kompenseringar är inte problemfritt.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2021

Vårdbiotoperna är artrika och vackra

Genom att restaurera vårdbiotoper slår man två flugor i en smäll: biodiversiteten i våra artrikaste naturmiljöer gynnas och vackra landskap skapas.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2021

Även skogsfåglar utsatta för vindkraft

Inte bara måsar och rovfåglar, utan också en del skogslevande småfåglar visade sig vara sårbara för vindkraftverk enligt en ny omfattande studie.Läs mera »
Fabio Balotari-Chiebao, Finlands Natur nr 2/2021

Den eviga plasten

Kolumn med Marcus Rosenlund: "Den eviga plasten"Läs mera »
Marcus Rosenlund, Finlands Natur nr 2/2021

Påverka i landskapen

Vi bor alla i ett landskap och den vardagliga miljön runtomkring oss är långt förutbestämd av beslutsfattarna på landskapsnivå – ofta redan för åratal sedan. Hur mycket som egentligen styrs av kommunöverskridande landskap istället för en egens hemkommun kan vara överraskande. Läs mera »
Tuuli Solhagen, Finlands Natur nr 2/2021

Placera grönt

Money makes the world go round. Det gäller också ekologiskt hållbar utveckling, även om alla kanske inte gärna förknippar pengar med gröna världen.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2021